Blogg, jobb och politiksnack! | Intresseklubben antecknar...

Vi kör ytterligare ett till blandat inlägg, för här händer typ inte ett skit ungefär. Det ska handla lite om bloggen så klart, så jag förstår om inte alla är intresserade av det, men också lite andra tankar om kring vart den här bloggen är på väg någonstans. Jag hoppas du vill läsa ändå, lämna en fin kommentar efteråt. Då kör vi!

Bloggen hade tydligen legat nere i flera veckor.

Igår fick jag ett meddelande på instagram från en okänd följare som läst min blogg av och till ett tag. Jag fick veta att bloggen ligger nere och att vissa länkar inte funkade som de skulle. Så har det varit i veckor, om inte månader, vilket är jättetråkigt. Orsaken till problemet beror på att jag har försökt ordna med SEO, via Google's Web Console och försökt ta bort alla problem som innebär att vissa sidor på bloggen inte kan hittas. Det ordnades med hjälp av så kallade 301 redirects. Dock så har jag inte gjort dem korrekt, utan de har lett till fel saker som gör att huvudsidan där man kan läsa alla mina blogginlägg från den här delen, inte har funkat. Likaså har det nog varit för den Engelska bloggen med.

Skittråkigt, men det förklarar varför det varit så otroligt lågt besöksantal på sistone och alla tusentals felmeddelanden jag fått på Google. En positiv grej är i alla fall att de där konstiga länkarna jag berättat om innan för ett tag sen är nu borta så det är ju i alla fall jättebra. Nu ska problemet vara åtgärdat, men känner du för det - ta en stor titt på alla sidor jag har i menyn etc och återkom med en kommentar, personligt chattmeddelande etc ifall du hittar något som inte stämmer. Tack på förhand för all din hjälp ❤️.

Vi kanske ska börja prata nyheter?

Och då menar jag inte mina egna personliga nyheter, utan faktiska nyheter. Ni vet, såna man läser om i tidningen, eller ser på rapport 19:30? Det hade säkert varit ett sätt att få in lite nytt material och slippa tjata om samma skit jag pratar om hela tdien. Det är väldigt enformigt att bara prata arbetslöshet, programmering eller BoKlok lägenheter liksom. Jag vill ju hitta nya saker. Det stora problemet är bara att än så länge har jag inte hittat någon vidare nyhet att kommentera på. Jag har bara kortfattade saker att säga om allt. Som NATO debatten och koranbränningarna. Jag gillar inte NATO, men jag är för dåligt insatt i det överlag och koranbränningarna i min mening ÄR hets mot folkgrupp! Inget annat.

Politik kan man ju prata, men jag har för enformiga åsikter där också som lätt kan bli tjatiga.

Jag kallar mig själv för vänsterliberal, vilket stämmer komiskt nog överens med tester jag har tagit. Hjärtat ligger åt vänster, helt klart, men jag är stort fan av ekonomin på högersidan. Jobbskatteavdraget framförallt! Dock är det två saker som inte går ihop. Man kan exempelvis inte få ihop ett ordentligt trygghetssystem där alla får en hög pension, sjukersättning med mera om man har superlåga inkomstskatter. Det är en ekvation som absolut inte går ihop. Trots det är jag vänster-liberal. Men jag tänker ju lite mer också att jag vill se enorma reformer. Reformer som inga av dagens regeringspartier pratar om någonsin! Landskatt exempelvis, basinkomst (och fortfarande Anna Troberg som statsminister hehe). Tack, Anna, förresten för att du läser bloggen ❤️

I inlägget jag länkade till där, skrev jag att jag ville rösta på PiratPartiet och Enhet, vilket jag också lyckades med om jag minns rätt. Kolla arkivet för mer info. Idag har jag nästan släppt de partier som ligger utanför riksdagen helt och det beror mest på att jag tycker vi behöver fixa den här sörjan först. De partier som ligger utanför får ändå bara 1% av rösterna ungefär och det är inte tillräckligt. Det är ju svårt att övertala folk att rösta på partier utanför också.

Vi måste få bort SD:s influens i politiken idag och som läget är just nu tycker jag också att dagens regering är den sämsta på länge. De har tagit bort rabatten för elbilar så det är svindyrt att skaffa en idag. De vill sänka skatten för höginkomsttagare, men ändå kostar det skjortan att ta bussen idag i Sverige. 62 kr för en dygnsbiljett i Malmö, eller över 1300 kr för ett Skånekort! Bara för några år sen var de priserna nästan halverade.

Så jävla dyrt. Exempelvis. Det finns många andra exempel med på hur uselt de sköter allting. Visst, man fixar inte miljoner med problem i en handvändning, men jag tycker den här regeringen gör absolut ingenting för att förbättra inflationen, sänka räntorna eller matpriserna. Men ja, jag ska inte gå in för långt på det här heller. Politik är en känslig fråga, och jag vet om att jag har många på högersidan som läser bloggen. Alla har ju dock rätt till sin egen åsikt och det här var min. Jag vet att många av er inte håller med, och det är helt ok.

Seriösa och oseriösa arbetsgivare?

Ja, vad är det egentligen? Ja vi alla vet ju säkert vad seriös innebär. Det är en arbetsgivare som enligt mig säger vad dem menar. Alltså, säger dem - vi är intresserade, vi vill anställa dig så innebär det att dem gör det också. När man börjat jobba så får man bra lön som är rimlig med tanke på vad man ska utföra och man får sin semester utan konstigheter och lönen utbetald den 25:e varje månad. Svårare än så ska det inte behöva vara. Självklart ska ju kontrakt också skrivas på så fort som möjligt efter beslut också så man slipper vänta på det.

Nu har jag väntat i över 2 månader på att få besked från det där jobbet som i slutet av maj beslutade att anställa mig. På grund utav att jag skickade lite meddelanden, mail etc så fick jag höra att tid inte fanns att skriva kontrakt och att jag får vänta tills att han återkommer. Det var mer allvarligt än så också. Jag vet fortfarande inte om jag har jobb där eller ej. Tanken var att börja i September, med introduktion i slutet av Augusti förmodligen. Ja, det är 2 dagar kvar på Augusti, så ja - det lär inte bli något.

Å andra sidan är det nog positivt, för jag är osäker på att det hade blivit bra ändå av att jobba hos dem. Med tanke på hur svår min kontaktperson på företaget är att ha att göra med, så hade jag konstant blivit övervakad och minsta lilla misstag jag hade råkat göra hade förmodligen lett till en varning och sen till sist till avsked. Så ja - det lär skita sig. Intervjun vi hade i Januari med var som en riktig berg och dalbana där hen ena sekunden klagade på allt jag var och gjorde och andra sekunden tyckte jag hade gjort bra saker. Väldigt förvirrande.

Dock om mirakel sker och de vill skriva kontrakt så måste jag skriva på. För det vill jag. Jag vill ut och jobba och få en lön, även om det med 99% chans lär bli skit av det. Åtminstone på det företaget. Jag håller det så klart hemligt, för att visa respekt. Jag kan ju ha fel i mina misstankar, men många jag pratat med säger samma som mig. De förstår inte hur det gick fel och de förstår inte heller hur jag kan ha orsakat det här.

Jag har till och med gått igenom min kommunikation med en erfaren rekryterare jag brukar prata med ett par gånger i månaden och han förstår inte heller vad jag har gjort fel. Har man tagit beslut om anställning ska man fanimej inte ghosta folk efter det och man ska heller inte vara så vag att kandidaten inte vet vad som gäller. Heller inte låta personen vänta i flera månader. Det är bara så jävla typiskt, och det är så typiskt mig att jag alltid stannar arbetslös och utan framtid hela tiden. Detta när man har arbetsförmåga på heltid och dessutom chans att göra något roligt varje dag. Sitta vid en snabb dator, koda på saker, lära sig nya saker och ständigt förbättra sig. Dessutom få chans på en riktigt bra inkomst som är högre än vad jag någonsin hade kunnat drömma om.

Ja, vi får se vad som gäller. Jag väntar ju på det här startup bolaget med att de ska få in lite finansiering. Så fort dem lyckas med det så är det anställning som gäller, men det lär med stor sannolikhet rinna ut i sanden det också, för så är det ju alltid. Jag har ju över 50 konsultbolag minst som ständigt letar juniora uppdrag men som aldrig hittar några. Eller så skiter dem i att höra av sig till mig, men det tror jag är mindre sannolikt. Jag vet också att jag är absolut inte ensam nu om att vara junior webbutvecklare som inte hittar jobb. Det är skit-tufft just nu om du inte har erfarenheten som krävs. Vi ökar varje dag på LinkedIn. Det enda som kanske skiljer är att jag är en av förmodligen få som väntat över 2 år på att få första jobbet som utvecklare. De andra har säkert mer tur än mig och lär hitta något inom ett år i alla fall. Men den här trenden måste ändras! Juniora utvecklare måste få en chans och inte bara seniora.

Nåja, fram tills att något är bekräftat så får jag hålla mig lugn och sansad så gott det går. Livet som arbetslös är ju det enda som jag verkar duga till ändå. Och det säger jag utan att vara deprimerad, liksom - för det är jag inte. Det är bara så otroligt frustrerande att aldrig få komma dit man kämpar för. Jag har antingen varit arbetslös, studerande eller haft sjuk/aktivitetsersättning och bara ett enda riktigt jobb bakom mig, så visst fan är det svårt när man är en sån drömmare som jag är som aldrig kan släppa framtidsmålen.

Sen är mitt humör lite i botten för jag är utan kosttillskotten ett par dagar och nu märker jag rejäl skillnad på mitt humör och allmäna mående. Skitjobbigt är det, men jag kommer snart återgå på dem och då hoppas jag att balansen återställs snabbt.