2021 - Året då livet nästan började?
Dags för årskrönikan för 2021. Ett år som i stort sett alla år tidigare så länge jag kan minnas som (igen) bara handlat ungefär om tre saker. I år handlade det mest om hur jävla uselt livet är som arbetssökande samt BoKlok och mina desperata framtidsdrömmar. Det har liksom gått upp till nivå 1000 eller nått i den stilen. Det är förmodligen också första året på länge som jag bloggat relativt lite, men jaja. Det har sina anledningar. Det har varit ett år av rejält positiva saker, men också en extrem frustration.
Jag blev dock äntligen vegan!
Yes, äntligen tog jag steget och blev vegan. Något jag har velat bli sen typ 2012 eller nått sånt. 1 December 2016 tog jag ju steget och blev lakto-ovo vegetarian men ju längre tiden har gått desto mer har man velat bli vegan. Tack vare Veganuary, den globala grejen där man testar att vara vegan i 30 dagar så blev jag äntligen vegan.
Lite misstag på vägen, men det har inte varit mitt fel…
Självklart har jag råkat få i mig animalier under det här året, men det har aldrig varit medvetet. I alla fall inte såsom jag räknar det. Vad jag syftar på är när jag exempelvis har beställt hem pizza och det varit kött i kebaben istället för vegansk varianter. Sen är ju iofs frågan hur man väl bör tänka när det gäller e-ämnen. Jag valde för min egna “bekvämlighet” eller hur jag nu ska uttrycka mig, efter veganska samhällets beskrivning av veganism att fortfarande äta e-ämnen som kan ha animaliskt ursprung. Primärt dock gäller det bara ett e-ämne(E120, karmin), det som kommer från de där röda insekterna, men en vacker dag kommer jag sluta med det också. De få tillfällen som jag ätit av det e-ämnet är när vi köpt hem lakrits med hallonsmak eller ätit bacon chips på bion. Det är inte ofta det har hänt, kanske tre gånger på hela detta året. Däremot undviker jag ju självklart gelatin, bivax och honung. Det senaste äter jag inte sen tidigare om jag får välja själv, för jag avskyr smaken av honung. Däremot är lite trist att jag inte kan äta en påse gott och blandat längre, då det är bivax i deras godis, men jag hoppas att det byts ut mot något veganskt i framtiden. Orsaken till varför jag äter karmin, men inte bivax är för att bin gör enligt mig mer nytta och bör inte utnyttjas i onödan, medan insekter generellt finns det (återigen enligt mig) nästan för många av, men jag är inte så insatt heller i hur illa det är med just dessa insekter, så vet nån av mina läsare mer om varför man inte ska äta karmin, så hör av er.
Jag har fortsatt med veganska hår och hudvårdsprodukter
I februari skrev jag inlägget om att jag hittat rätt schampo för mitt mjälliga hår, och nästan ett år senare är jag fortfarande rätt nöjd med mitt val. Dock är det inte perfekt, för hårbotten kliar fortfarande ibland, men det är drygt vilket är bra och luktar gott. Nästa grej jag lär testa blir nog en schampo tvål i form av en Aleppo tvål. Jag fick dock en hemmagjord schampo kaka av min bror julen 2021, så den ska jag prova! Jag är lite nyfiken på hur det hade påverkat min hårbotten. Nu när jag har kort hår också (vilket jag fixade i Augusti) så är det ju mycket lättare att hantera barret, men jag försöker undvika att tvätta det för ofta.
Gällande hudvårdsprodukter så fortsätter jag mest använda mig utav Urtekrams body lotion med lime doft. Den funkar bra, men är lite lös. Dryg som fan är den, men det kan också bero på att jag bara använder den till ansiktet primärt och inte hela kroppen. Det är jag för glömsk för, att smörja in mig efter varje dusch. Lite för mycket info, kanske men jaja. Ni känner väl mig vid det här laget, i alla fall mina trogna läsare. Jag har haft problem med eksem vid öronen, och för att få bukt med det, vilket har tagit över ett år för det ena eksemet så var jag dock tvungen att köpa en kräm på apoteket som inte är vegansk och förmodligen också djurtestad, men man kan ju inte få allt här i världen. Så länge jag bor hos Henrik med så får jag använda handtvålar och andra rengöringsmedel som han vill ha eftersom detta är hans bostad. Det innebär en pumptvål från Palmolive och Yes diskmedel bland annat, men när jag flyttar till eget boende nån gång i framtiden så kommer jag återgå till så mycket veganskt överallt som jag kan.
Våren inkluderade bloggtjafs, praktik och tankar kring radhus
Det här året bloggade jag inte särskilt mycket. Under vårkanten berodde det mycket på att jag hade min riktigt roliga och framtidsbekräftande LiA på LTH. Jag skrev knappt om det heller på bloggen att jag var där, men det var 3 fantastiska månader som spenderades där och jag lärde mig galet mycket om programmering och mina känslor om att bli webbutvecklare bekräftades saftigt kan jag säga efter de 12 veckor jag var där.
Jag bestämde mig för att satsa på så stort boende jag har råd med
Jag skrev ett inlägg om att jag började tänka på radhus och jag inte visste varför. Men det gjorde jag. Det berodde på flera saker. Dels att jag skulle bli moster senare under året 😍 och att jag haft lite konstiga “framtidsdrömmar” kring att vara både moster och en framtida faster. När jag började tänka på radhus så triggades det av att jag hörde skrattande barn lite då och då. Totalt inbillat då och i samband med det så hade jag en egen bild av mig själv, boendes i ett BoKlok radhus på 117 kvadrat. Då nattade jag två barn, en pojke och en flicka. Bägge var kanske 5-7 år gamla och de skulle sova i mitt gästrum. Jag sa godnatt, stängde dörren på halvglänt och när jag gick därifrån så hörde jag då barnen skratta medan jag gick ner för trappan. Jag har liksom inte kunnat släppa radhus sen dess.
Jag har också börjat tänka mer på att bo i en fyra, då jag vill ha både ett kontor och ett kattrum till Majken samt till eventuellt fler katter som kan komma i framtiden, så kattleksaker slipper ligga överallt hela tiden. Det funkar ju liksom så himla bra nu, när Majken har sitt “lekrum” i mitt sovrum, så det har triggat den idén lite mer. En trea kan absolut funka också så klart i framtiden, men har jag råd med en fyra eller absolut bäst – ett radhus så vill jag satsa på det. En tvåa har jag i princip släppt. Två år av pandemi (som aldrig verkar ta slut heller 🙄) och en busig katt på köpet har fått mig att inse hur viktigt det är med yta. Ett kontor och ett kattrum är typ ett måste! Jag skulle tro att jag hamnar i en tvåa för att mitt liv totalt slagits i spillror av nån anledning och jag måste ha ett så stort, men en billig hyreslägenhet som möjligt och då är en tvåa enda alternativet. Annars så är det ju så stort boende som möjligt som gäller.
Sen var det blir återstår att se. Jag tänker aldrig, aldrig mer bo i en etta igen och aldrig en etta så liten som den jag hade i Arlöv. Aldrig! Oavsett hur fattig jag än hade blivit även i framtiden så är det ett nej. Jag måste åtminstone ha ett sovrum där jag kan stänga in mig. Resten får man lösa när man kanske hamnar där. Men jag hoppas jag slipper och hoppas ofantligt mycket på att jag får ett jobb så jag kan köpa mig min drömbostad istället och slipper bo litet och trångt.
Pandemin fick en att tänka om var man ska bo sen…
Skåne är ju hemma för mig, och det har varit så i 20 år nu. Här vill jag ju stanna resten av mitt liv, men pandemin med covid-19 har fått mig att tänka om. Det kan bli så att jag hamnar närmare familjen, som numera är väldigt utspridd över hela landet. En ny era har liksom börjat för vår familj, vilket är kul i sig även om det är lite udda.
Jag har börjat fundera på om jag borde bo närmare min familj. Kanske inte just bo i självaste huvudstaden, men kanske inom “pendlingsvänligt” avstånd? Typ Norrköping, Uppsala, Enköping, Södertälje, Västerås, Nynäshamn m.fl. Inte så nära att man jobbar i stan, men tillräckligt nära för att man kan lämna vovven hemma i 4-5 timmar medan jag tar tåget till ett syskon för en söndagsmiddag. Men vi får se. Jag älskar verkligen att bo i Skåne. De “varmare” temperaturerna, bristen på snö, långa somrar, korta vintrar etc. Det här här liksom hemma för mig. För att inte tala om dialekten som är så viktig för mig att behålla. Det absolut bästa scenariot hade varit om jag kan hitta ett sätt att bo kvar i Skåne, men exempelvis ha kunder eller jobb och uppdrag i Stockholm så jag har en anledning att åka dit kanske var 4 – 8 vecka. Inte för att jag gillar att resa, men det hade varit att föredra. Jag är osäker på om jag hade trivts utanför Skåne igen om jag är ärlig och nästa flytt ska verkligen bli min sista om jag får som jag vill. Jag orkar inte flytta en gång till. Nej. Jag pallar inte med det. Därför ska jag hitta det perfekta boendet, stanna där tills jag åker in på ålderdomshem när jag är 90+ förhoppningsvis och just därför är yta viktigt och även ort.
Jag ville slå ihop alla mina bloggar till en – men så blev det inte
Under den sena våren och tidiga sommaren handlade det mycket om att slå ihop alla mina bloggar. Kanske under en och samma domän? Vilket webbhotell jag skulle ha och vilken lösning är bäst för det här krånglet? Det slutade med att jag blev mitt eget webbhotell och köpte en VPS från en tysk webhost för ca 60 kr i månaden och det har fungerat bra. Inte perfekt, men bra. Jag ångrar fortfarande lite att jag inte slog ihop bloggarna, men jag är ändå nöjd med hur det blev. Nu nått halvår senare eller så har jag ju gjort en förändring, vilket är att jag började om från början här, och det känns bra än så länge och jag är glad att jag stannar med WordPress för tillfället, även om jag hade velat ha en bättre lösning, men inget slår WordPress än så länge gällande mina behov. Och jag ser verkligen fram emot WP 5.9 som då äntligen ska ha en ordentlig fullsidesredigering, så man kan skapa unika sidor och layouter.
Livet som arbetssökande blev inte som jag trodde…
När jag började bli klar med min utbildning till systemutvecklare i .NET så trodde jag de skulle dra och slita i mig och att jag skulle fixa jobb utan att lyfta ett finger. Men så blev det inte. Typ 8 månader senare är jag fortfarande utan jobb. Jag började också leta jobb efter påsken och jag höll nästan på att få jobb direkt, men ett buggit arbetsprov satte stopp för mig och sen dess så har det varit den ena intervjun efter den andra. Jag skojar inte om jag säger att jag haft 50 intervjuer sen påsk. De drar och sliter i mig på ett sätt, mest konsultbolag som vill anställa, men som inte kan hitta uppdrag till nyexaminerade av någon skum anledning. Det pågår en trend, som började i slutet av sommaren som innebär att nyexaminerade är inte av intresse för kunder till konsultbolag.
Ska man få jobb på ett produktbolag måste man redan vara expert, eller åtminstone då ha en fungerande hjärna. Något jag inte har, på grund av uselt stöd, noll utmaningar och en idé om att jag borde passa in på den generella arbetsmarknaden fast jag inte gör det. Jag passar bara in när det gäller programmering! Det är det enda jag kan hålla på med som uppfyller allt jag önskar, men bara för att jag är passionerad och har ett driv så leder inte det till jobb, tyvärr. Jag har skrivit mer om detta i min kategori om hur livet suger med att vara arbetssökande (webb)utvecklare.
Jag har nämnt det innan att jag är attraktiv. Min profil är skithäftig och jag får så pass många intervjuer för att arbetsgivare är nyfikna. I princip alla konsultbolag jag varit i kontakt med har velat anställa mig, men hittar inga uppdrag för att jag är nyexaminerad, eller så har de valt någon annan, med lite bättre förutsättningar än mig. Och det är så tärande att gå utan jobb att jag i princip har suttit i en hemlig depression sen i slutet av augusti eller så. Jag har mått ofantligt dåligt under hösten här att jag har fått tvinga mig själv att fokusera på att bara vakna, klä på mig och fungera som en vanlig person för att inte bryta ihop. Jag avskyr att vara utan jobb – särskilt när jag då har hittat min nisch, mitt sätt att arbeta heltid och ett sätt att tjäna mer pengar än jag hade kunnat drömma om. Jag hoppas det lossnar snart, men man vet aldrig. Jag utgår ifrån att jag kommer aldrig bli anställd och att jag aldrig kommer kunna köpa min drömbostad eller Grand Danois. För tänker jag så, blir det lättare att hantera alla nej efter bra intervjuer. Dock så kommer det krävas mycket innan jag ger upp mina framtidsdrömmar och jag lär nog aldrig sluta kämpa förrän jag faktiskt har ett jobb som webbutvecklare.
Jag blev moster!
I februari var jag och hälsade på min familj och det var mycket trevligt. Då fick jag veta att jag skulle bli moster. Senare fick vi också veta att det skulle bli en pojke, vilket det blev och han föddes i slutet av September. Det känns riktigt roligt att det äntligen är en bebis i familjen. Det har ju tagit sin lilla stund att komma dit, och jag kommer ju bara ha bebisar med päls och valt att inte skaffa barn alls – någonsin, så det här har ju varit riktigt efterlängtat! Jag får dock inte visa några bilder på honom på några sociala medier, och det inkluderar min blogg. Dock är bilden ovan ett undantag, så det var ju riktigt snällt! Han är riktigt söt och verkligen en Eriksson bebis. Han liknar både sin mamma, mig, min bror och min pappa jättemycket och det är så kul att se! Och riktigt lugn, social och glad liten skit! Moster favorit, helt klart! 😍
Ja, det var 2021 det. Överlag har det varit ett bra år. Ett omtumlande och lärorikt år. Jag har lärt mig den hårda vägen vad jag bör satsa på och hur jag ska komma dit och jag gör mitt bästa för att nå mina mål. Dock så hoppas jag att 2022 blir ett bättre år. Det året jag faktiskt får mitt första jobb som utvecklare, att jag kan köpa mitt drömhus av BoKlok och börja planera ännu mer inför framtiden. Sen vill man ju alltid ha de där bonus grejerna med att gå ner några kilon till och få en bättre hälsa. Dock tror jag inte att det kommer hända förrän jag bor själv igen, men vi får se. Hoppas kan man alltid göra.
