Kanske praktikplats på G och lite andra grejer...
Jag behöver lära mig igen att blogga oftare, men på sistone så har man knappt orkat och det har inte hänt så mycket heller. Allt är liksom samma hela tiden, och jag är trött på upprepning. Jobb på gång. Intervjuer. Förhoppning om ett ja. Ett självklart nej. Arbetsprov som går bättre. Fortfarande nej. Sen fler intervjuer, fler nej och fler förhoppningar. Jävla berg och dalbana till liv man har liksom… Man blir så fruktansvärt trött! Och pratar jag inte jobb så är det ju bara framtidsdrömmar, men jaja. Jag har nog sagt allt där.
För en gångs skull kanske det lossnar, men nu jinxar jag mig säkert igen…
I slutet på november fick jag kontakt med ett supercoolt konsultbolag i Göteborg som supergärna vill anställa fler juniora personer och jag är nummer ett på listan där. Dock så ser ju saker och ting lite udda ut just nu och än så länge har inget hänt. De har ett tänkt projekt där jag skulle hjälpa till, men vi får se hur det går med det. De behöver anställa en mer senior person, och när de lyckats med det får vi se hur stort behovet är av en junior person. Vi har pratat om allt från praktikplats, lönebidragsanställning till anställning på både hel och deltid och jag är hoppfull att det finns en öppning under det här året hos dem, oavsett hur den än ser ut. På det företaget är jag liksom välkommen som jag är. Med ärlighet och quirky-ness, så det är jättekul. Det är mig de vill ha och det är så himla roligt. De är också skitförbannade på marknaden som inte släpper in juniora och nyexaminerade personer så lätt idag. Chefen på det företaget är liksom mer än fantastisk, så det gör allt bara ännu roligare 😊.
För några veckor sen hade jag också ett par intervjuer med två andra företag. Bägge ligger på ett ungefär i Stockholmsområdet, men ett av dem är 100% remote i dagsläget. Det är på det stället jag kanske får igenom en praktikplats. Det är en startup och jag hade intervju med dem för att de sökte delägare, men eftersom jag inte har en enda spänn att lägga på det, så erbjöd de praktikplats istället. Det är jättekul! Jag har skickat iväg ansökan till Arbetsförmedlingen om det och jag hoppas det går igenom. Gör den det, så börjar jag ungefär i mitten på februari och 3 månader framåt. Det finns stora möjligheter för anställning efter praktiken är över, för de ska börja anställa under 2023 och den rollen jag ska ha praktikplats på är typ först på listan för det. Den stora frågan är mer om det blir hel eller deltidsanställning när det är dags att anställa folk.
Självklart är ju Arbetsförmedlingen sena med deras bedömning, så vi får se om de godkänner och när jag kan börja, men vi har tjuvstartat, då vi är positiva med det här, så jag hoppas verkligen det kan fortsätta!
Jag får användning av alla utbildningar och erfarenheter ifall praktikplatsen blir godkänd!
Ja, så är det också, vilket gör det hela ännu roligare. Jag är ju utbildad systemutvecklare i .NET, men har också en utbildning till samhällsvetare med examen i pedagogik. Tekniskt sett är jag utbildad till SIUS konsulent, eller arbetsförmedlare/jobbcoach. Det beror lite på hur man ser det. Jag hade lika gärna kunnat jobba på Försäkringskassan som handläggare med den utbildningen. Det jag är specialiserad inom är arbetsmarknaden och funktionsnedsättning och “passionen” eller vad man ska säga är ju att jag vill hjälpa personer med olika typer av funktionsnedsättning få ett lämpligt jobb.
Hur jag hjälper till med det kan ske på miljarder olika sätt känns det som. På den här praktikplatsen i alla fall, hjälper jag till genom att utveckla en plattform där man kan lära sig studera lite allt möjligt på ett bättre sätt. Jag ska inte berätta för mycket, men det är mycket design tänk, och jag får använda mina favoritspråk och ramverk jag gillar, så det är skitkul! Jag blir en lite allt-i-allo och får nyttja all min kompetens. Dock bara på deltid, men förhoppningsvis blir det mer heltid senare i år ifall jag är kvar hos dem sen efteråt.
Ett annat produktbolag vill också ge mig jobb senare i år.
Det andra företaget jag hade intervju med för några veckor sen har kommit fram till att jag är en av de juniora personer de vill erbjuda jobb senare under 2023. När det blir av återstår att se. De behöver också anställa fler seniora personer innan de kan ta emot juniorer och det är ju förståeligt. Förhoppningen är att de hittar den seniora kompetensen snarast möjligt och sen kan köra igång med flera juniorer efter det. Det kan dock dröja ända till hösten, men jag är van att vänta på att inte få sätta igång, så det gör inget. De har sagt att de kommer erbjuda mig något oavsett vad jag sysslar med när det är dags, så även om jag hittat heltidsjobb nånstans så kommer de dra och slita i mig. Det är jättekul! Sen om det blir av återstår att se. Därför ska vi hålla kontakten så de inte glömmer bort mig.
Det här företaget ligger också i Stockholm men jobbar mycket på distans och vad jag vet finns inga krav på att jag måste flytta närmare, så jag stanna i Skåne om jag vill. Mitt nya löneanspråk var ok för dem också, vilket är jättekul det med. Efter rekommendation p.g.a inflation men också för att jag suttit och kodat i princip dagligen i snart ett år nu efter examen så tycker många att de räknas som erfarenhet, så då bör min lön höjas. Det känns riktigt nice, faktiskt, men det hjälper ju inte om jag inte får börja jobba nån gång.
Lite drömscenarion, om man får lov?
Ja, först och främst är det väl att praktikplatsen blir godkänd så jag kan sätta igång och göra något med syfte och kollegor. Sen hoppas jag på att företaget i Göteborg lyckas hitta rätt person för projektet och att det kan finnas möjlighet för åtminstone en deltidsanställning. Det hade varit fantastiskt för min ekonomi! Det är i alla fall det första scenariot, men bara genom att jag nämner det och tänker på det lär det väl inte bli något av det. Det är ju så det brukar bli i min erfarenhet, då det enda jag verkar vara till för är att bara sitta och drömma om framtiden men aldrig få uppleva det jag vill. Och jag förstår verkligen inte varför det är så?! Det är så orimligt. Är jag verkligen så dålig och korkad att jag förtjänar inte att ha ett bra liv? Jag tror inte det. Men vad fan vet jag? Inget alls.
P.g.a inflation, höga räntor och massiva elräkningar…
Ja, så har jag också börjat tänka om gällande en annan grej. Jag har kommit fram till, oavsett om jag får jobb eller fortsatt är utan jobb och utan framtid att jag stannar hos Henrik så länge jag kan. Det är ingen stress att flytta ut härifrån enligt honom, och såsom jag planerar nu inför framtiden, så känns det bäst på alla sätt att stanna här. Jag vinner mest på det ekonomiskt. I alla fall så länge som jag antingen är fortsatt fattigt arbetslös eller om jag lyckas få heltidsjobb med schysst lön. Här är jag heller inte drabbad av allt skit som pågår i världen just nu. Vi har bundet elpris och råd med allt annat, så jag behöver inte oroa mig.
Planen nu är att jag hittat ett projekt av BoKlok jag vill satsa på och spara till, men inflyttning där är inte förrän tidigast 2025 nån gång, vilket är då 2 år. Kanske till och med 2.5 år, men det vet jag inte idag. Jag bara vet att inflyttning i etapp 1 är under 2025. Jag tolkar det som våren 2025. Tills dess hoppas jag räntorna går ner lite, inflationen går ner till mer normala nivåer och att regeringen fått ordning på svenska folkets elräkningar. Hade jag nämligen flyttat idag, säger vi för att jag fått jobb, så hade jag drabbats otroligt mycket förmodligen av dessa saker. Hyrorna höjs mycket, för att räntorna höjs.
Istället för en normal elräkning på 300-400 kr i månaden + elnätsavgift så hade jag kanske fått betala det tredubbla. Matpriserna har också ökat så min plan att äta för 1500 kr i månaden lär ju skita sig det också. Och jag planerar ändå att typ laga 95% av maten från grunden. Göra min egen sojadryck och tofu bland annat, göra matlådor och meal prepping tills det sprutar ut ur öronen, men trots det kanske 1500 kr i matkostnad inte räcker.
Så länge jag bor hos Henrik har jag löjligt låga utgifter, så vi har kommit fram tills att det är det bästa oavsett. Får jag jobb, med schysst inkomst under 2023, så kan jag spara undan ännu mer än om jag hade bott i en lägenhet för 7-9000 kr i månaden, så det säger sig självt. Det enda som gör det jobbigt att bo här, är att min hälsa förbättras inte och gå ner i vikt kommer inte funka, men så har det varit i fan hundra år nu, så jag orkar inte bry mig längre.
Jag är så van att ha det så här jobbigt nu att jag måste lära mig fokusera på viktigare saker. Jag ska ta tag i hälsan så fort jag bor själv, men dröjer det då två år till, ja men då blir det så. Jobb och framtid är lite viktigare. Några jobbiga kilon och en trasig kropp är liksom standard så jag överlever det. Däremot är vi båda överens om att vi behöver bli mer aktiva, så det kommer bli mer promenader och annan motion oftare än tidigare. Senaste veckorna har man gjort så mycket så jag kör typ slut på mig själv, vilket är störigt när man börjar vänja sig vid att vara mer aktiv, så orkar inte kroppen och man får tvinga sig själv att vila lite. Jaja, det löser sig det också till sist.
Planen innan har ju varit att flytta ut till hyreslägenhet snarast möjligt och bo där tills jag har råd att köpa min drömbostad, men när jag tänker på hur jobbigt det är att flytta så låter jag gärna bli. Som läget är nu, om vi nu säger att mina planer för en gångs skull stämmer så innebär det att jag lär bo i hyreslägenhet i ungefär ett år innan det är dags för nästa flytt och nej. Fy fan vad jobbigt det känns. Enda undantaget är om Henrik väljer att köpa nått annat. Jag är välkommen att följa med har han sagt i så fall, men då kanske jag väljer att bo nån annanstans, men beror på var Henrik köper något. Läget just nu måste ju förbättras även för hans del och det lär nog ta ett par år till innan han anser att en flytt till en större bostad är rimlig, så jag lär hinna flytta först.
Vi får som vanligt se vad som händer, men första målet just nu är en godkänd praktikplats. Jag har också fått reda på att mitt aktivitetsstöd behålls på samma nivå jag haft under förra året och det är en enorm lättnad, även om den är typ en tredjedel av vad jag hade fått om jag hade haft en heltidsanställning idag. Den är iaf mycket högre än vad min akassa var på, så det är underbart.
Och just det – angående att blogga mera, har ni tips på vad ni vill höra mer om så lämna en kommentar nedan så ska jag försöka skriva om det.
