Vad fan ska man med energitjuvar till?
Ja, det är frågan. Jag brukar vara duktig på att hålla mig borta från såna, men på sistone så har det dykt upp lite för många tillfällen att nu måste jag blogga om det för att inte någon annan ska hamna i liknande eller samma situation som jag själv.
Vad är vänskap, egentligen?
Att ha riktiga vänner är guld värt, och jag har en del att stötta mig emot. Ni vet vilka ni är och stort tack för att ni finns. Vissa vänner jag har haft, har jag känt sen jag var tonåring, några i bara några veckor, eller månader och en del i flera år. Min bästa vän, förutom rumskompisen då har jag känt över 20 år, och det är en rätt så fantastisk vänskap som stått ihop i vått och torrt kan man säga. Vi har gått genom eld och vatten tillsammans, och vi är fortfarande vänner trots all skit vi har upplevt. Det är underbart och mer än fantastiskt. Under 2022 har vi träffats oftare än vad vi gjort de senaste 10 åren eller så och det är också mycket trevligt. Genom den här vännen har jag träffat fler vänner, några fler guldkorn och sen några där det känns mindre bra. Men så är det nog för alla. Hur man träffas är ju inte det viktiga. Det viktiga är väl ändå vänskapen. Det klickar, man känner att man kan dela sin själ med den här personen etc. Då är det en underbar vänskap.
En riktig vän både ger och tar, för så funkar det i en relation. Men när en vän bara tar och tar ifrån en. Du bara ger och ger och får inget av värde tillbaka, ja då är det dags att fråga sig själv om det är lönt att vara vän i fortsättningen. Likaså känner jag med personer där du är rädd för att alltid säga, skriva eller göra nått fel, oavsett hur litet det än är. Kan den här personen i din närhet vända och vrida det till något negativt eller värre än det är, ja då är det också dags att bryta. Likaså om du har vänner som älskar att skratta åt dig oavsett vad du än gör. Tyvärr, men så är det nog. Ett tips från min sida.
När vänskapen känns mindre bra, vad gör man då?
Ibland har jag träffat kompisar där jag känt att jag helst hade velat vara vän med nån annan än just dem. Trots det har man ändå fortsatt så länge det är möjligt att vara vän med dessa personer. De flesta har jag idag sagt adjö till och sist det hände var väldigt längesen vad jag minns. I alla fall om man bortser vad som hänt väldigt nyligen.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag ibland känt så med vissa personer. Man klickar, på något vis, men något fattas. Det är nog olika vad det är som fattas i alla dessa fallen, men den saken är klar. Det känns bra, men det är nått rejält, man inte kan sätta fingret på som gör att, nja… det här känns inte så jättekul.
Det bästa exemplet jag har var för massa år sen då jag lärde känna en grupp vänner och vi umgicks superofta. Säkert flera gånger i veckan ibland. Vi hade jättekul ihop, och hittade på saker konstant. Åt pizza ihop, åkte till ställen, festade ihop, tog promenader, kollade film etc. Allt gjorde vi i princip och det var “jättekul”. Hela tiden hade jag roligt på riktigt, men jag kände inombords att något stämmer inte här och jag vill hellre ha andra vänner, men just då hade jag inga andra vänner, så då umgicks jag med dem ändå, fast jag saknade nått annat. Till sist brakade det ihop, och jag minns inte ens varför, men det slutade med störtgräl och totalt kaos, vilket var tråkigt men det var också oundvikligt. Idag har vi ingen kontakt alls, och jag är glad för det, och säkert dem också. De är upptagna med sitt, med barn och familj säkerligen och allt annat de vill ha i livet och jag kämpar på med mitt.
Det är inte ofta jag bryter vänskaper…
När det här hände med den gruppen människor tänker jag inte säga, men det var flera år sen i alla fall. De vet om min anledning också till varför jag inte vill vara vän. Åtminstone minns jag det som att det kom fram när vi bröt, så det är ingen hemlighet. Jag vill bara visa lite respekt genom att inte nämna namn.
Sen dess har jag officiellt brutit vänskapen med vänner kanske en eller två gånger. Ofta har det bara runnit ut i sanden med de flesta, men har man varandra på Facebook och inte pratar så är man nog någorlunda vän fortfarande skulle jag tro, så jag räknar inte med bruten vänskap där, där man inte pratat på jättelänge, men är vänner på FB utan att blockeringar etc har hänt.
Nej, en bruten vänskap är enligt mig när man officiellt säger det mellan sig och den ena parten. Man kanske blir skitarg på varandra, blockar på messenger och tar bort varandra på sociala medier. Har inget av det hänt, då är vänskapen kvar enligt mig. Det ska liksom vara en händelse man kommer ihåg och lägger på minnet. Tyvärr är det ofta då en händelse som slutar i kaos på något sätt. Ett megagräl, eller något litet som växer sig större som gör att man till sist bara börjar bråka om en skitsak och sen ser det som ett perfekt sätt att avsluta en vänskap på.
Så upplevde jag det alldeles nyss.
Jag trodde jag aldrig skulle känna den här känslan igen av en fattig vänskap…
Med fattig vänskap syftar jag på samma känsla jag haft med den gruppen jag nämnde innan. Man träffas och har kul ihop, men man känner att något inte stämmer. Den här vännen jag syftar på nu har jag bara känt i mindre än ett år och bara träffat kanske 4-5 gånger. Det är nog inte mer än så. Dock varje gång jag träffat denna personen har jag upplevt att vad jag än säger så går det inte in hos personen. Jag är själv förvirrad, glömsk och har ibland noll koll, men det här är på en annan nivå. Jag har hjälpt den här personen med tekniska saker flera gånger, men personen tar inte till sig informationen och fortsätter leva sitt liv utan skydd för sina tekniska prylar, och utan att veta hur man hanterar grundläggande saker på exempelvis sociala medier.
Orsaken till det vet jag inte, men jag vet att personen har psykiska problem, och det är ok. Det får man lov att ha. Jag har också sån skit, så jag skyller inte på någon. Det är mer bara att jag känner mig så hjälplös då allt jag gör inte hjälper. När det händer så blir allting jättejobbigt för mig också, för jag bara ger och ger och ger, men får ingenting tillbaka. Det enda jag hade bett om i det läget är åtminstone att försöka komma ihåg vad jag lärt personen, så personen kan göra samma sak igen ett tag senare. Det går att googla fram svaret, skriva ner det, ta skärmdumpar etc, men denna personen gör inte det, utan ber om hjälp på fel sätt och sparar inte informationen. Jag accepterar att det kan bero på personens mentala hälsa, men någon måtta får det vara. Och jag är själv trögstartad och gör inte alltid det jag ska, så jag skyller inte ifrån mig här på så vis. Det är bara så frustrerande att allt man gör känns meningslöst, så då låter jag hellre bli. Vill personen inte bli bättre på tekniska saker, nej, då behöver hon inte bli det heller.
Personen har också fått för sig att jag är lesbisk, eller bisexuell för att jag har kort hår och klär mig manligt ofta utan smink, men jag är så straight jag kan bli, men personen verkar inte komma ihåg en sån viktig sak. Jag har fått förklara att jag gör så, bara för att jag hatar att vara tjej, men det verkar inte gå in hos den här personen heller. Och det är en jätteviktig sak som alla som vill vara vän med mig bör veta, så de kan förstå mig bättre.
Häromdagen bröt helvetet loss, rätt så rejält…
Jag var bjuden på fest hos den här personen i helgen. Värdinnan kan vi kalla henne. Jag åkte dit med min bästa vän sen 20+ år tillbaka, och hade planerat för en tidig kväll. Ja, tidig blev den, men inte på det sättet jag trodde. När vi kom dit så var två andra personer som också var bjudna på samma buss så vi gick tillsammans dit från hållplatsen. Vi satte oss i köket, fick jättegod bål att dricka och hemgjord pizza. De fixade en vegansk variant till mig, med mängder av grönsaker, och den var supergod. En stund senare kom en annan gammal vän till festen och vi fortsatte umgås och ha det trevligt. Jag, min bästa kompis och den sista personen har känt varandra sen en utbildning vi gick för 20 år sen ungefär och när vi träffas brukar vi prata mycket om den utbildningen, då den inte var särskilt bra för oss på många sätt. Lärorik, ja, men också otroligt hämmande, vilket har påverkat våra liv väldigt negativt.
Vi satt då och pratade lite mer om saker relaterat till den utbildningen under kvällen, och värdinnan försökte ständigt ge oss synpunkter om att det handlar mer om samhället än oss som individer till varför vi upplever våra liv på det sätt som vi gör. Dock handlar det egentligen om två olika synvinklar. Vi har en syn på saken, och värdinnan har en helt annan syn. Båda stämmer, men hon förstår inte vår synvinkel, medan vi förstår och respekterar hennes fullt ut.
En stund senare så hände en sak som knappt ens går att beskriva. Värdinnan blev i alla fall jättesur och sparkade ut oss alla från festen. Det kom från ingenstans och vi som gick har kommit överens om att vi säger upp vänskapen med den här personen, för anledningarna till varför vi blev utsparkade var oacceptabelt grundade. Jag kan garantera att vi alla på festen var 100% oskyldiga till det som värdinnan hävdar att vi har gjort. Och det är precis det som gör det hela så mycket värre och så mycket mer absurt. En sak som värdinnan fått för sig är liksom vetenskapligt och fysiskt omöjligt också som gör att man känner sig ännu mera hjälplös, och det är en känsla jag bara avskyr.
Det hade varit en sak om vi gjort något riktigt dumt, eller om det var jag själv som var boven i dramat här, då jag vet om att jag inte alltid är bäst på att kommunicera med andra. Men om det varit så, kunde hon bara bett mig att gå och det hade varit ok, men så var inte fallet alls. Jag hade bara varit trevlig, enligt de andra på festen. Jag fick en chock, och likaså de andra. Jag började gråta och fick typ panik eller nått. En stund efteråt bestämde några av oss från festen att vi skulle gå och sätta oss på en pub i stan istället, för att samla våra känslor och det gjorde vi. Det var trevligt, och under kvällen fick vi veta ännu mer om värdinnans synvinkel på saken och då blev man fanimej mörkrädd.
Jag ska inte gå in på exakta saker, men jag kan säga att det som faktiskt hände, var inte så hon upplevde det. Hon upplevde det som om att vi varit elaka mot henne och gjort och sagt både det ena och det andra, men det var tvärtom vad som hände. Det vi talade om, gällde inte henne utan våra egna liv och tankar kring det. Och hur vi än försökte förklara för henne så gick det inte. Utsparkade blev vi oavsett. Sen blockade hon några av oss på Facebook och personligen hoppas jag att hon håller sig borta. Jag har noll intresse av att vara vän med någon som den här personen. Jag har velat bryta vänskapen från dag ett nästan, då vad jag än gör så kan vi inte kommunicera och jag avskyr när det blir så.
Det är inte bara jag som har kommunikationssvårigheter…
Sen första gången jag träffade den här personen har jag märkt att det är verkligen jättesvårt att kommunicera. Ämnen man pratar om kan ändras sjuttioelva gånger på minuten, och försöker man berätta om en sak som hänt så börjar hon prata om annat som är totalt icke-relevant att man undrar vad som pågår, så man tappar tråden hela tiden. Är det dessutom en viktig sak, verkar personen inte lyssna alls och även om man pratar om saker som intresserar henne så kan man inte prata fullt ut om det heller. Jag vet att jag låter elak nu och att personen kanske lider av ADHD eller något liknande, men det låter jag vara otalt. Som sagt, jag har själv mina egna kommunikationssvårigheter som komplicerar allting ytterligare, men det är också säkert det som gör att kommunikationen mellan oss kraschar som den gör, för att vi funkar så otroligt olika från varandra att det är liksom omöjligt att bara prata. Men flera som känner värdinnan säger samma sak, så jag är inte ensam. Jag tar in det hon säger, men hon tar inte in ett dugg av vad jag säger. När man också försöker förmedla vem man är och varför man är den man är så vill hon vända det till något helt annat och jag fixar inte det. Det är skitjobbigt när människor inte kan eller vill förstå. Och då låter jag det vara.
Jag ska inte prata för mycket om den här personen, men jag har insett att jag är trött på energitjuvar och nu vill jag vara ifred ifrån allihop om jag kan!
Vad hade du gjort i min situation?
