För ett par dagar sen kom dagliga frågan – “Hur självsäker är du på en skala?” och idag är ovanstående fråga, dagens förslag. Jag kom på att dessa två hade blivit för korta som enskilda inlägg, så jag väljer istället att kombinera dem. En positiv överraskning verkar också vara att frågan översätts automatiskt till språket jag skriver på, Svenska så det är ju trevligt. Det sparar nån sekund i alla fall om inget annat 😂.
Kärt barn har många namn?
Jag har faktiskt ingen aning om alls vilket ord som beskriver mig. Det beror på kontexten. Generellt kanske man kan säga “Happy go Lucky”, men är man på pissigt humör så stämmer inte det alls. Det betyder i princip att jag är rätt positiv, med bra inställning till det mesta och livet lunkar på. Det varierar liksom från skitglad, till superarg ungefär. Många tycker dock jag är en trevlig person. Pratglad! Lite nördig kanske? Ingen aning vilket som är korrekt 100% av tiden. Ärlig? Äh, det är skitsvårt. Bättre är det om du som känner mig kommenterar och berättar vilket ord du tycker beskriver mig bäst.
Jag är självsäker, men ibland är det inte heller så bra…
Jag har egentligen alltid varit självsäker, men i vuxen ålder är jag typ självsäker deluxe. Ännu mer så efter att jag blev singel som jag nämnt så många gånger förr. Nu kan jag oftast säga nej med stolthet. Jag kan vara stolt som fan över att jag är kräsen när det gäller förhållanden och jag bryr mig inte om jag går och handlar med håret ståendes åt alla håll och fettfläckar från sås på tröjan. I could not care less, liksom! De gångerna självsäkerheten går åt skogen är väl när jag blir så envis och “jag ska” verkligen bara ha den där grejen och ger mig inte, och jag försöker lyckas. Oftast slutar det med att råd jag får från andra, som faktiskt var bra, lyssnade jag inte på och sen står jag där när jag insett att “oh shit, nu är det försent igen”-känslan som uppstår efter tamejfan varenda beslut jag tagit i hela mitt liv. Samtidigt är det så att jag fått många dåliga råd också, som jag lyssnat på och då blir det skit av den anledningen. Ytterst få saker har varit rätt. De kan räknas upp enkelt på mindre än en hand.
- Jag steriliserade mig 2009 och slapp bry mig om att bli gravid.
- Jag började med P-spruta och slipper äckelpäckelskiten som annars kommer en vecka i månaden och förpestar livet totalt.
- Jag blev ihop med rumskompisen, trots att det ledde till överviktiga kilon, sämre hälsa och i vissa fall dåliga vanor, men jag har nog aldrig haft det bättre i vuxen ålder än med honom.
- Jag lärde mig programmering och insåg vad mitt kall är.
Utöver de få sakerna så har jag bara tagit skitdåliga beslut som bara biter mig i röven senare, utan att jag inser det när jag väl bestämt mig vad jag ska göra. Förhastade beslut är mitt dilemma deluxe och det är verkligen skitjobbigt, nu när jag inser att jag gjort så hela livet utan att förstå varför. Jag tror ju att allt jag gör är rätt, men nej. Inget kunde vara längre från sanningen. Jag suger på att göra bra val. Det går liksom aldrig. Även när jag är “duktig” och verkligen tänker igenom något, så är det inte rätt heller, så vad jag än gör så blir det bara bajs, skit och mög av allting. Och det oroar mig för framtiden, men jaja. Med lite svett, tårar och jävlar anamma ska jag väl få rätt på den här skiten nån gång.
Men inte idag. Och inte imorgon.
Jag älskar kommentarer, så lämna snälla och hjälpsamma sådana så blir jag glad!