Hur påverkar man sin egen framtid?

Det här inlägget blev inspirerat av filmen "The Butterfly Effect" från 2004 med Ashton Kutcher. Det är en film jag sett många gånger, men det var längesen jag såg den nu. Varje gång jag har sett den filmen så har jag gråtit nått så fruktansvärt, eftersom man tänkt på sina egna val. Det gjorde jag dock inte den här gången, men jag vet inte varför. Oavsett börjar man ändå tänka hur ens val påverkar framtiden och oavsett hur många gånger man försökt "göra rätt" så blir det ändå alltid ett felaktigt val och så måste man leva med konsekvenserna. Åtminstone har det alltid varit så för mig.

Vi tar mina domän äventyr som dåligt exempel till att börja med.

Jag tror i princip alltid att valet jag gör i något är det rätta valet och därför gör jag just det där valet. Som om det här med mina domäner jag använt under åren. Ingen av dem har varit 100% rätt eller perfekt, och det är därför jag har köpt och använt många olika domäner för olika syften. Den första domänen jag köpte var den här --> greatdanemaniac.com och den är riktigt bra. Det dumma är att den inte riktigt funkar för en blogg eller hemsida på svenska om man ska vara ärlig. Jag köpte den domänen med redan 2006 och har ägt den i nästan alla år efter det. Det var något år då jag inte ville behålla den och lät den vara, men då tog nån annan den istället och använde den till vad vet jag. Inte en schysst blogg i alla fall.

Så fort den blev ledig igen köpte jag upp den fort som fan och sen dess har jag lovat mig själv att behålla den, så ingen annan kan ta den ifrån mig. Den har stått oanvänd i många år med, eftersom jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med den, men nu används den igen och jag är någorlunda nöjd. Det enda jag ogillar med att använda den här domänen just nu idag, 13 juli 2023 är p.g.a. två saker.

  1. Det är en .com adress vilket innebär att den främst riktas mot USA, när jag skriver majoriteten av inlägg här på svenska. Det är så det funkar bara. Vilket är därför man typ ska ha en .se domän om man riktar sig mot Sverige, .dk för Danmark etc. Det går så klart att ha en internationell hemsida, men man får göra lite extra tricks för det, vilket jag har gjort mitt bästa för att lösa och det verkar funka.
  2. Eftersom jag använt denna adressen så länge och inte vetat så mycket om domäner, DNS, webbutveckling tidigare när jag började 2006 etc så har jag testat "för mycket" med den, vilket leder till att jag har massa domäner som ligger ute på Google som snor den vanliga URL till ett inlägg och ersätter den med en annan adress. Typ istället för greatdanemaniac.com/mitt-inlägg så blir det ungefär konstig-subdomän.greatdanemaniac.com/mitt-inlägg och det är inte snällt. Det händer fortfarande men jag har börjat ta tag i det här så dessa domäner till sist ska försvinna online helt. Främsta orsaken till varför det här händer är för att jag använt ett så kallat wildcard, alltså satt ett * som ett A record i mina DNS inställningar i flera år.

    Ett wildcard gör att alla subdomäner, från www till whatever else skickas vidare till huvuddomänen greatdanemaniac.com. Det är bra ibland att ha en sån. Exempelvis när man skaffar SSL certifikat eller om man använder WordPress multisite och vill använda subdomäner istället för sub foldrar på sina sidor. Alltså exempelvis blogg.domän.com är en subdomän och domän.com/blogg är en subfolder.

Det är väldigt jobbigt att tro man gör rätt val, och så är det alltid fel ändå.

Ja, jag vet inte alls hur jag ska få bukt med det här, men i princip alla val jag någonsin gjort, förutom typ bli ihop med Henrik, steriliserat mig och valt att utbilda mig inom programmering har bara varit dåliga val för mig. Jag valde fel gymnasieutbildning och gick nån IV skit utbildning bara för att jag var skoltrött och mina föräldrar lyckades övertala mig. Det ledde till att jag inte fick ett slutbetyg efter 3 år och fick plugga många år på komvux för att komplettera mina betyg. I många år fick jag dessutom höra att det var omöjligt för mig att plugga på högskola eller universitet för komplettering går inte, men det var alltså lögn. Men det bidrog till att det tog ännu längre tid innan jag ens började försöka på allvar att komplettera betygen. Till sist gick det ju och nu har jag utbildat mig flera gånger. Jag har en examen i pedagogik och kan tekniskt sett jobba som arbetsförmedlare, SIUS handläggare eller vad det heter, jobbcoach etc, men jag fick aldrig några jobb som det. Istället anställde Funkibator mig, men det jobbet hade jag fått utan den utbildningen, så det var bortkastad tid kan man tycka. Särskilt eftersom jag spenderade hela 2 år med att skriva klart min C uppsats och fick min examen, men jag fick ändå inga jobb p.g.a. det.

Jag har examen som systemutvecklare .NET. En utbildning jag kämpade mig igenom utan hjälp, där allt som gick fel blev mitt fel och där ingen i gruppen ville hjälpa, med mera. Men jag klarade utbildningen. Alla kurser minst godkänt och en del kurser fick jag högsta betyg i också. Men 2 år drygt efter utbildningen är jag utan jobb ändå. Varför kan man spekulera i under all evighet, men jag ångrar inte att jag utbildade mig inom programmering.

Nej, jag ångrar nog istället att jag inte stannade kvar på högskolan tror jag och kämpade mig igenom svåra mattekurser och lärde mig algoritmer etc redan då. Kanske hade det hjälpt mig att få jobb tidigare? Eller åtminstone så kanske jag skulle ha valt en annan YH utbildning, eftersom utbildningen inte var bra för mig. Det fattades mycket som jag har fått komplettera i efterhand. Åtminstone skulle jag ha valt en utbildning i webbutveckling, för det tror jag hade hjälpt mig. Nu är det ju försent att utbilda sig igen, för jag har maxat mitt CSN på alla dessa "onödiga" utbildningar, men som tur var har jag ju kommit en bra bit på vägen tack vare dessa uppgifter jag gör ständigt på codeabbey.

Även när det gäller förhållanden finns det mycket att ångra.

Jag har ett helt gäng med pojkvänner bakom mig (och en make dessutom) som jag ångrar på många sätt att jag blev ihop med dem. Men, det finns inget ont som inte bär nått gott med sig. Dessa erfarenheter har idag lett till att jag är extremt kräsen som singel och bättre med mina pengar än någonsin för jag vill inte återupprepa hemska misstag. Så på det viset är jag lite tacksam. Hade jag inte haft dessa "nötter" till pojkvänner bakom mig så hade jag förmodligen redan haft pojkvän nu och blivit ihop med första bästa, för jag hade inte lärt mig annars skulle jag tro. Så ja - där är jag tacksam på ett vis.

Som läget är nu så är jag prompt 99% inställd på att stanna singel för resten av mitt liv ungefär. Det ska vara en mycket speciell kille som får mig på fall. Dock är man ju lite korkad för jag går ju och hoppas lite på att jag ska återfå kontakt med en person jag gillat i flera år nu, men den risken är otroligt liten. Skulle vi ses igen, har han säkert flickvän. Om inte är han nog inte alls intresserad av en dejt. Skulle han vara det är det nog det största miraklet på jorden sen Jesus ungefär och jag är inte ens religiös 😂. Men ja, ni kanske fattar vad jag menar ändå? Jag hoppas på det. Hursomhelst så försöker jag göra mitt bästa för att glömma den här personen, eftersom realistiskt sätt är han med 99.9% säkerhet inte alls intresserad av mig, så varför då gå och hoppas på att det blir något? Det är ju bara dumt och jag har spenderat större delen av mitt liv på ingenting, så nånstans måste det förändras nu när man är medveten.

Det är samma för mig och eventuella hemliga beundrare. Jag är inte intresserad, så försök att glömma att något ens kan hända med mig, för det kommer inte att ske. Det jag eftersöker nu är ett liv där jag bor själv. Har en egen bostad och lever där med ett heltidsjobb inom programmering och med en Grand Danois och Majken. Kanske nån kattkompis till henne. Men ja. That's it, liksom! Inte för att jag tror att jag har många hemliga beundrare där ute, men nej. Jag är inte intresserad. Den enda personen som kan få mig att stoppa mitt singelliv idag är den här killen jag gillat i alla dessa år och ja. Det är lättare att hitta en fis i rymden där. För att inte missvisa någon kan jag säga att hans initialer är C.B. Om det är du? Ja välkommen att bli medlem och lämna en kommentar, men ja - jag tro inte den här nissen ens vet att jag existerar längre. Han har nog glömt mig för längesen. Eller så avskyr han mig och tror jag är farlig eller nått 😂 😝 . jag skulle bli väldigt förvånad om den här personen läser min blogg i alla fall.

Varför nämner jag ens mitt singelliv?

Ja, orsaken till det är rätt simpel. Dels då för att förklara tacksamheten och ånger man har över tidigare förhållanden, men också för att en grej hände häromdagen som gör att man måste prata av sig lite. En kille jag gillade ett tag för ungefär ett år sen mötte jag häromdagen på en promenad. Vi hälsade genom ögonkontakt, men pratade inte. Jag blev väldigt förvånad av att se han igen, för han flyttade nämligen härifrån i vintras, men nu verkar han vara tillbaka igen.

Jag vet att det aldrig kommer bli något mellan den här killen och mig. Orsaken till det beror på många andra saker, men tacksamheten för den erfarenheten är ju mer att jag vet vad jag letar efter - om jag ens kommer börja leta efter en pojkvän igen menar jag. Den killen är så förbannat jävla snygg att jag vet knappt var jag ska ta vägen. Herr C.B är väldigt lik honom så ja - jag har hittat min typ. Även om J är väldigt söt och snäll 😉😘. Oavsett vem jag eventuellt blir ihop med i framtiden så hoppas jag att han har ett sådant utseende. Som tur är, är det relativt lätt att hitta killar som ser ut så. Det svåra är att hitta nån som man kan matcha med till 100% vilket inte har hänt sen jag blev singel. Det är alltid nån deal-breaker så ja - nu har jag officiellt gett upp och det är jätteskönt.

Slutsats eller något.

Ja, vad ska man säga kring allt det här? Har jag ens kommit nånstans med vad jag tänkte från början? Förmodligen inte. I alla fall så hoppas jag att jag nu börjat banka in i skallen att beslut man tar ska ta sin tid. Orsaken till varför så mycket har blivit så otroligt fel i mitt liv beror på att jag tror jag tänkt på ett beslut i evigheter och sen bestämt mig, när jag bara tänkt en kort stund på det och tar första bästa beslut som jag tycker har minst konsekvenser.

Vad jag aldrig lärt mig dock är att det är helt fel väg att gå. Jag behöver tänka på det mer, men oftast behöver jag bara skita i det. Jag har spenderat så otroligt mycket tid i mitt liv på skitsaker och jag vill inte göra det mer. Jag är trött på mina tendenser till att bli überbesatt av saker och ting som oftast inte har något värde. Det är liksom dags för nått annat nu.

Som tur är så har 2023 än så länge varit det året då jag lovat att ta tag i saker och ting.

  • Jag har kontaktat vården för att få hjälp med mina mentala besvär, men det är långa, långa väntetider så jag lär inte få hjälp förrän nån gång nästa år skulle jag tro. Och jag har heller inte råd/lust att betala dyra pengar för privat vård. Nej, mina pengar ska gå till andra viktiga saker. Det har jag kommit fram till.
  • Jag har börjat motionera, ta dagliga promenader på 30-60 minuter oftast och det har gett resultat för fibromyalgin och värken. Till vintern blir det kanske gymmet om man har råd med det, eller Pilates/Yoga/HIIT istället.
  • Jag har börjat ta kosttillskott som hjälper mig att hitta lugn. Jag har haft en praktikplats, som gick mycket bra. De hade anställt mig om de hade haft råd utan tvekan och letar konsultuppdrag till mig också.
  • Det finns ett företag som beslutat om att anställa mig, men jag vet inte hur läget är med dem. Det kan ha skitit sig, likaväl som de gått på semester och därför tar det tid. Så fort jag vet återkommer jag. Men vi har ett muntligt avtal i alla fall och det bryter man inte så lätt. Hoppet finns kvar, även om jag går vidare och söker andra jobb så länge.
  • Jag har fortsatt koda på mina programmeringsuppgifter och första riktiga målet som är satt är att klara 85 stycken, för då kan jag få ett certifikat att dela på LinkedIn bland annat.
  • Jag har återigen börjat dra ner på läsk/saft och förhoppningsvis andra onyttigheter. Om man lyckas den här gången så är det mirakulöst. Den stora skillnaden till varför vi återigen börjat dra ner på koffein och sötningsmedel i läsk är p.g.a fakta från vetenskapen. Så har det aldrig varit innan, så det kanske är nyckeln till det hela? Koffein får blodkärlen att dra ihop sig, särskilt i hjärnan och kan bidra till sömnlöshet, ångest, snabbare puls, huvudvärk med mera. Aspartam och andra sötningsmedel har också negativa effekter på kroppen och jag mår redan tillräckligt dåligt så man får göra vad man kan - ett steg i taget för att sakta men säkert må bättre och återfå sin hälsa!

Så ja. Jag har gjort många felaktiga val. Jag är i alla fall medveten om dem nu och försöker aktivt motverka det. Inte fortsätta med dem om jag kan påverka det liksom. Lösningen är ju att försöka tänka längre på beslut, skita i det som egentligen är oviktigt och fokusera på det som är viktigt.

Och det är väl precis dit jag är på väg nu?

Tags

Anna-Maria Eriksson

Otroligt driven (webb)utvecklare, som också är passionerad bloggnörd. Jag driver bloggarna "I huvudet på en Grand Danois galning", "Efterlängtade Anton" och "In the mind of a Great Dane Maniac".