Motion hjälper för fibromyalgi! Who knew, liksom?

Ett av mina största bekymmer här i livet är sjukdomen fibromyalgi. Den har jag haft sen födseln förmodligen, jag har en grav variant, då jag uppfyller i princip alla symtom för det och det förpestar livet jämt. Dock så har värken nästan försvunnit sen ett bra tag tillbaka. I år har jag nästan inte haft någon värk alls faktiskt och det är jätteskönt.

Varför har värken försvunnit?

Ja, det är frågan. Det enda jag har förändrat i mitt liv sen värken blivit mer eller mindre försvunnen är mer motion i form av långpromenader. Ja, det är faktiskt sant. Det började i somras då jag hade en fantastiskt period där jag fick känna på hur det är att vara normal, men det kom ifrån något annat som jag håller hemligt. Det var tyst i huvudet och jag hade mer kontroll + att värken från fibromyalgin försvann och var borta i många veckor. Sen kraschade jag nått så totalt och då kom värken tillbaka - med råge! Efter det så har jag och rumskompisen Henrik börjat ta mer promenader, och just i år, efter årsskiftet började vi dem rejält och jag har nog aldrig varit så här aktiv i mitt liv. Målet jag vill ha är en timmes promenad per dag oavsett väder och vind, men det kommer ta ett tag att nå det målet. Orsaken är för att jag helt enkelt inte har lust att gå en timme i snö, halka, regnoväder eller minusgrader. Eller kalla temperaturer generellt. Det är också inte så kul att gå ut och gå när det är 25+ grader varmt och man råkat dricka lite för lite. Men allt kommer tids nog. Och kan jag inte gå den där vackra dagen i framtiden, vill jag hitta motion inomhus jag kan göra som funkar. Antingen köpa egen roddmaskin, sittcykel eller vad de kallas för, eller köra yoga/pilates övningar.

Målet just nu är egentligen bara att försöka nå målet av att stänga den gula ringen varje dag på klockan. Den är i skrivande stund inställd på 30 minuter per dag och det är egentligen rätt så lagom. En timmes motion är dock det vi alltid siktar på, vare sig det är vardag eller helg, men på sistone så har vi slarvat en del. Och nu märks det.

Häromdagen var första gången på många långa månader jag hade fibrovärk igen.

Och det suger. Jag hade typ glömt bort hur det känns att ha fibrovärk. Det är inte kul kan jag säga. Träningsvärk är kul att ha. Då känner jag mig duktig. Har man ont för att man slagit sig så är det också en annan värk. Den är inte så kul att ha, men det är inte fibrovärk. Att ha fibromyalgi och smärtan som kommer med det är verkligen som på bilden nedan:

Fibromyalgi på bild, där en man ser helt blåslagen ut med blodsprängda vener över hela kroppen.

Att ha fibromyalgi känns som om att du blivit totalt knockad men att blåmärken du får aldrig läker.

De sprider sig över hela kroppen. De flyttar på sig. Det ilar som värst där värken sitter just nu, som om du hade tandvärk, fast i ryggen eller i benen exempelvis. Bilden ovan är precis så det känns att ha den här skitsjukdomen när värken är som värst. Det suger verkligen att ha fibromyalgi. Jag har sagt det förr, men kan säga det igen. Jag skulle inte önska fibromyalgi på min värsta fiende. Så illa är det att ha den här sjukdomen. Den är så otroligt handikappande, för brist på ett bättre ord. Den hindrar dig i precis allting. Det är omöjligt att ha så kallade "aktiva jobb" som jag brukar kalla det. I alla fall för mig! Alltså jobb där du står på fötterna hela dagarna, för kroppen orkar inte med det. Det är därför jag generellt är så stillasittande, för värken hindrar mig från tamejfan allting jag vill göra. Är det inte det, så är det något udda mentalt problem jag inte fått svar på idag. Jag är ju lite knäpp, som ni känner till 🥴😛😎, men jag gillar att inte vara som andra, även om jag hatar många av de andra psykiska problem som ständigt uppstår. Fibrovärken är det värsta dock och har varit så länge jag kan minnas, och särskilt efter att värken uppkom ca 2005.

Vad ska jag göra för att undvika att fibrovärken återkommer?

Ja, det känns som det är rätt enkelt. Motionera mer. Vara mer aktiv. Gå mer, så mycket man bara orkar och tids nog - kläder efter väder. Med tanke på att jag också övar upp mig inför att skaffa vovve, så behöver jag kunna ta dessa långa promenader oavsett väder. Detta ifall man har oturen att inte hamna i ett radhus, marklägenhet eller lägenhet i bottenplan med för liten uteplats. Målet ska väl vara att förutom när myndigheterna varnar för att vara utomhus så vill jag vara ute minst en timme om dagen oavsett väder och ta mina långpromenader. Nu, med antingen musik i öronen eller annat mänskligt sällskap. Om ett par år med en Grand Danois vid min sida.

Har du fibromyalgi? Vad gör du åt värken i så fall? Bli medlem och lämna sedan en kommentar! Eller kommentera på FB sidan direkt.

Tags

Anna-Maria Eriksson

Otroligt driven (webb)utvecklare, som också är passionerad bloggnörd. Jag driver bloggarna "I huvudet på en Grand Danois galning", "Efterlängtade Anton" och "In the mind of a Great Dane Maniac".