Ett beslut är taget. Och jag är ett steg närmare jobb! 😍

Det här är ett inlägg som ska skrivas med lite försiktighet, men jag måste ändå gå ut och berätta hur livet snart kan förändras till det positiva, där jag kan slippa arbetsförmedlingen (förhoppningsvis för alltid), slippa oroa mig för framtiden. Börja tänka på och planera inför drömboendet på riktigt och livet med Grand Danois. Livet kan alltså äntligen börja gå åt rätt håll. Om det inte skiter sig, d.v.s.

Enda sättet det kan skita sig, är väl om jag råkar göra bort mig...

Och det får man ju se om man gör, men risken tror jag är liten. Jag har lärt mig den hårda vägen där. Företaget är än så länge hemligt tänker jag, men jag kan säga att det är ett företag jag varit i kontakt med sen januari 2023, och som jag hade intervju med då i början av året. Jag och kontaktpersonen på företaget har haft lite kontakt under våren och för någon dryg vecka sen fick jag veta att de kunde erbjuda betald praktik över sommaren och sen heltidsjobb till tidiga hösten. När jag fick höra det sa jag ja direkt och sen har jag gått och väntat ivrigt på återkoppling.

Igår fick jag då beskedet att de tagit beslut om att anställa mig i September, men detaljerna är otydliga, så jag ska inte säga för mycket. Det bör gälla heltid i höst, då det är det vi diskuterat. Orsaken är för att jag har min praktik på 50% vilket är rätt lagom p.g.a all skit senaste året och hur mycket man kämpar med utbrändhetsstymtom och långtidsarbetslöshet. Därför var då tanken att börja med antingen deltidsanställning efter praktiken är avslutad, eller betald praktik på deltid. Dock där är det ännu större osäkerhet.

Jag ska träffa chefen nästa gång han är i Malmö och diskutera detaljer och då får vi se vad som händer. Jag uppdaterar då i alla fall, och förhoppningsvis med ett påskrivet anställningskontrakt!

Andra fördelar om planerna går som det ska...

Ja, då får jag jobba på distans, sitta i mina favoritspråk och ramverk och dessutom få den lönen jag bett om, vilket är überfantastiskt. Det kanske också kommer ett kontor till Malmö, och det vore ju toppen! Jag bara hoppas att de inte har för höga krav och förhoppningar på mig. Som junior (med tyvärr tjatat begrepp - funktionsnedsättning) så får vi se hur det går, men jag har jobbat på bra på praktikplatsen, och andra gamla kollegor från LTH exempelvis tyckte också jag var en mycket bra kollega, så jag vet att jag kan - bara jag får rätt verktyg och pedagogiska, hjälpsamma kollegor.

Praktikplatsen har hjälpt mig bli mer självgående - för att inte tala om programmeringsuppgifterna med datastrukturer och algoritmer 🥳

Ja, så är det också. Jag har nämnt det säkert tusen gånger på bloggen känns det som, men det tål att nämnas. Jag hade inte kommit dit jag är idag om det inte vore för att jag gått kurser i datastrukturer och algoritmer, och i skrivande stund gjort 40 uppgifter på codeabbey. 5 av dem senaste klarade jag på 5 dagar, så där nådde jag mitt mål om en om dagen. Vi får se hur det går med nästa 5? Förhoppningsvis blir det samma där. Under min tid på praktikplatsen med så har jag ju jobbat på distans hela tiden och haft tillgång till min handledare via Slack. Ibland har vi haft sprintmöten och några gånger lite parprogrammering, men mestadels har jag löst allting i princip själv med Google till hjälp och det har gått riktigt, riktigt bra! Därför är jag inte särskilt orolig inför ett jobb, så länge de inte tror att jag är nån expert på nånting med senior egenskaper, för så är det inte. Jag är varken världsbäst på programmering, eller totalt sämst. Jag kunde dock ha kunnat komma så mycket längre redan om jag bara fått den hjälp jag behövt från skola, klasskamrater och andra, så att jag kämpat på här alldeles själv är rätt fantastiskt tycker jag. Och jag hoppas att arbetsgivare, kollegor etc. ser det och förstår det.

Om 'sommarjobbet' inte blir av...

Ja, då vet jag vad jag ska göra. Jag fortsätter med mina programmeringsuppgifter med målet att klara en per dag, även om det kommer bara bli svårare och svårare, men lyckas man har man potential att klara kanske nästan 70 uppgifter till, men det är mycket orimligt. Jag ska också i så fall försöka på egen hand att öva upp arbetsförmågan så man lätt orkar med 40 timmarsveckor, men har jag då typ 3 månader på mig så är det nog rätt lätt. Särskilt om jag sitter med codeabbey uppgifterna. Jag har märkt nämligen att ju mer utmanande en uppgift är, desto mer intressant är den och då kan det lätt gå förbi många timmar utan att jag märker det, så därför är inte heltid ett problem på så sätt. Sen tror jag också att bara möjligheten till ett faktiskt heltidsjobb med heltidslön, kollegor, arbetsverktyg och allt annat som ett jobb innebär kommer motivera mig rejält! Att få lön för mödan är ju liksom det bästa för någon som mig, så jag slipper sitta och drömma i onödan, utan faktiskt få en chans att komma nånstans.

Med tanke på också att jag vill minska ner på allmän meningslöshet i mitt liv så kan jag liksom lika gärna spendera mer tid på programmering, för det vill jag faktiskt göra. Jag sitter hellre och kodar större delen av dagen, än spenderar min fria tid med dåliga serier, spelande på paddan eller dessa besattheter kring bloggen som man ändå inte kommer någonstans med. Ju mer produktiv jag kan vara desto bättre. Jag tar hellre timmeslånga promenader än spenderar korkad tid på bloggen. Här vill jag liksom bara skriva, ha ett bra tema och någorlunda bra mängd med läsare. That's it! Det ska inte vara svårare än så. Därför är det fantastiskt då att ha programmeringsuppgifter som utmanar mig, där tiden flyger förbi och där jag lär mig bli en bättre person och en bättre, mer självgående utvecklare.

Så nu hoppas vi bara på påskrivna kontrakt inom kort och ett liv utan arbetslöshet och meningslöshet.