Tänk om Anton vore född nu...
Den 23 september så fick en av de kennlar jag har kontakt med inom Grand Danois världen valpar. Hela 10 stycken blev det, i blå och svart färg. Det unika (enligt mig) med den här kullen är att det föddes många hanar, och särskilt 3 svarta. Jag önskar ju själv att min efterlängtade Anton ska vara svart, och gärna helsvart för den delen utan några vita markeringar, och vad jag vet hittills så är alla bebisarna i kullen helfärgade. Det blev också några blåa hanar och en blandning svarta och blåa tikar.
Nyfödda Grand Danois valpar. Obs! Inte från kenneln jag pratar om i inlägget. Bilden är en länk. Hittades på Google bildsökOm några veckor ska jag åka upp till Stockholm när jag är helt ledig från någon aktivitet, för att hälsa på familjen, umgås med kompisar och framförallt för att hjälpa kenneln med deras nya kull valpar. Jag ser verkligen fram emot det, för det är så sällan jag träffar grandisar i verkligheten, och valpar har jag inte tagit hand om på ca 10 år nu. Jag tror det kommer bli riktigt roligt, men risken är nog stor att jag kommer börja längta ännu mer efter Grand Danois efter det äventyret + att jag säkerligen kommer bli helt störtförälskade i någon av hanvalparna, så det är lite smått “riskabelt”, men kul ändå. Personligen tror jag självklart på att jag behöver gulla med ett gäng valpar för att muntras upp rejält och återfå en del av min energi som driver mig till att skaffa Grand Danois.
Planen är ju likadan som tidigare, att framförallt få en högre och mer stadig inkomst som innebär att jag lättare kan spara undan till köpet. I andra hand så är det att fixa ett jobb som kan ge mig en sådan inkomst. Missförstå mig rätt, hade jag exempelvis haft tur och vunnit på lotto så jag slipper jobba, eller av nån mirakulös händelse fått in pengar på kontot som gör mig så pass förmögen att jag inte behöver jobba, så hade jag ju skaffat GD direkt och bara levt drömliv med min vovve. Dock är ju det väldigt orealistiskt, men bara jag får en förbättrad inkomst så ska jag börja spara undan, och efter jag är klar på Lernia så ska jag få mer hjälp att hitta ett arbete + ansöka om 50% sjukersättning så jag får mer tid över att uppfostra min bebis.
Jag bara önskar att det vore så, att en av dem där svarta hanarna hade varit min Anton… Det hade varit så underbart och världens bästa julklapp dessutom!
