Älskade Gandalf finns inte mer...
För drygt tre veckor sen gick min älskade favoritgubbe bort i hundvärlden. Ni som är trogna till den här bloggen borde veta vilken älskling jag pratar om. Så klart är det ju Gandalf. Han blev nästan 10 år gammal, pigg in i det sista, men kroppen orkade inte mer.
Han skadade ju ryggen när han var valp så han har haft det lite jobbigt sen dess, men han har varit det absolut bästa med rasen. En gigantisk gosegris som aldrig slutar vara snäll. Det enda han vill är att vara nära och gosa. Precis varför jag älskar den här rasen.
Gandalf är mycket saknad. Jag hade möjlighet att träffa han en sista gång när jag var uppe i Stockholm i februari, men p.g.a. pandemin och att jag redan träffat för många personer så vågade jag inte riskera något. Det ångrar jag lite idag, för jag hade väldigt gärna velat träffa Gandalf igen. Nåja. En vacker dag träffar jag uppfödaren igen och deras hundar de har hemma. En annan vacker dag i framtiden får jag ju träffa min egna bebis, och den dagen längtar jag otroligt mycket efter. Jag vet fortfarande inte när den blir av.
Som läget ser ut just nu lär det dröja till tidigast 2023, alltså i dagsläget ca 2 år till. Detta är för att jag med största sannolikhet kommer bo kvar som inneboende där jag bor nu, hos mitt ex i Malmö tills jag har tillräckligt med pengar och en fast inkomst för att köpa min drömbostad.
Men mer om det i ett annat inlägg. Vill ni veta mer om allt sånt där så finns det att läsa här.
