Så här ska barn nog inte leka med en Grand Danois - eller någon annan hund för den delen!

I klippet ovan så leker ett litet barn tillsammans med familjens Grand Danois. Det börjar dåligt, då barnet först klättrar upp på hunden för att sedan ställa sig på honom. Hunden blir stressad rätt fort och ser väldigt obekväm ut. Som tur var tar pappan hand om barnet väldigt snabbt, men även efteråt finns tecken på att grandisen inte alls är särskilt nöjd med att ha en jobbig liten klättrande unge över sig titt som tätt.

Hur ser jag det? Jo, genom att hunden slickar sig om läpparna samt med blicken som ser tveksam ut. Hundar talar ständigt om vad de vill med olika ansiktsuttryck, men vi människor missförstår dem. Konstant.

Jag säger detta som en nybliven person som för inte alls så längesen fick reda på hur hundar visar stress, så jag är ingen expert. Däremot vill jag sprida vidare den här otroligt viktiga kunskapen så andra hundägare kan tolka deras hundar bättre och därmed undvika att särskilda händelser sker såsom att barn blir bitna etc. Hunden i klippet hade mycket väl kunnat bita barnet, men Grand Danois är ju kända för att vara tålmodiga med barn och andra människor, men det behöver inte betyda att de automatiskt går med på precis vadsomhelst!

Slicka sig om läpparna, gäspningar, tveksamma blickar etc är tecken på stress inte tecken på hunger, trötthet eller något annat. Jag ska skriva mer om detta i ett annat inlägg, men jag ville först dela det här klippet med mina läsare för att visa hur barn absolut inte ska behandla en hund.

Interaktion mellan barn och hund skall alltid övervakas enligt mig, för man vet aldrig vad som kan hända.

Vad tycker ni och hur tolkar ni det här klippet? Hur hade ni reagerat om detta var något som era barn hade gjort mot familjens hund?