Jag träffade Diesel på Karl-Oskar dagarna 2016.
Jag är kär. Och har varit det i snart en vecka. Riktigt kär, nästan. Det är heller inte så konstigt. Diesel är en svart Grand Danois hane som jag träffade på Karl-Oskar dagarna i lördags.
Jag såg han först av slump när jag stod i churros kön för att köpa mig nått gott att äta på Fredagen. Henrik stod en bit bort och då gick en skitsnygg hane förbi. Jag ville egentligen bara skita i att stå i kön och springa fram till den vackra hanen, men det sunda förnuftet fick så lov att hålla i sig. Jag kunde dock inte släppa det och några timmar senare så skrev jag i Facebook gruppen “Vi med Grand Danois” att jag sett en skitsnygg hane, och jag hade tur. Ägaren till vovven var med i gruppen och vi bestämde lite halvt att vi skulle ses dagen efter.
Jag skulle träffa min kompis Mac oavsett och jag höll utkik i ett par timmar medan hon och jag gick runt på stan. Efter ca 2-3 timmar på stan så träffade jag på en kollega som hade sett Diesel och eftersom de flesta som känner mig vet hur galen jag är i Grand Danois så berättade de direkt att de sett en GD stå längre bort på gatan. Jag och Mac gick dit och sa hej i några minuter och det var underbart. En riktig gosegris är det, och så lugn och snäll. Han verkar dock se husse som sin “go to” nisse för bus, lek och hopp. Det var intressant att se.
Efter några minuters prat så sa vi hejdå eftersom de skulle gå vidare på stan. Jag och Mac gick på MacDonald’s och köpte en varsin dricka och sen gick vi runt mer på stan. Då träffade vi på dem igen när de satt vid en parkbänk och där stod vi rätt länge (i alla fall jag) och pratade och gosade mycket med Diesel.
Jag fick möjlighet att ta några bilder som blev rätt så bra. Här är några fler:
Resten av bilderna jag tog kan du se här.
Jag har tänkt på Diesel mycket under den senaste veckan. Det är ju så sällan jag träffar på grandisar och här i Växjö har jag inte sett en GD på typ 3 år eller nått, men å andra sidan kan det bero på att jag sällan rör mig i centrum mer eller går till Willys och handlar. Oftast är jag ju bara hemma, och efter pratet i gruppen om den vackra hanen jag hade sett så visade det sig att det finns ett bra gäng med grandisar i Växjö med omnejd. Det är kul – och snart hoppas jag att det finns en till! Anton är ju på G, men även om det kan skita sig så håller jag hoppet uppe.