Hur det är att leva med en Grand Danois

Texten nedan hittade jag i en av de största grupperna på facebook om rasen. Jag fick tillåtelse att kopiera den och klistra in den på den här bloggen. Klicka vidare och läs!

Så vet du att du har en Grand Danois:

1.Golvytan kring hundens matskål är ständigt nedsölad av dregel och torrfoder eftersom hunden envisas med att äta sin mat utanför matskålen med munnen öppen.

2.Grannarna frågar om ni haft älgar i trädgården och syftar på att trots två meters snödjup är det massvis med stora spår i snön.

3.Folk ni möter på promenaden vänder sig om efter er och säger högt ”SÅG DU HUNDEN” till varandra.

4.…Eller så säger de ”är det en häst eller är det en hund?” till dig varpå du skrattar ansträngt och säger att, jo, visst är det en häst.

5.Att bli slickad i ansiktet betyder att du strax måste i blindo leta efter en handduk.

6.Du vaknar ofta i tron om att du ligger och håller om din partner men inser efter en stund att det är din hund. Partnern kan i värsta fall återfinnas på golvet.

7.Dina fönster bär spår av nosavtryck. Flest nos-spår har fönstret närmast vägen och/eller parkeringen.

8.Du ber alltid folk diskret om ursäkt när de råkar passera medan din hund gör nummer två eftersom det… är… så… mycket.

9.Folk som besöker dig misstar din hunds tassande i rummet intill för en tant med tofflor.

10.Det är inte bara människorna i familjen som sitter i soffan. Alltså, sitter på människovis.

11.Du misstar andra hundar du möter för valpar trots att de är fullvuxna och tänker ”är schäfrar verkligen sådär små?”
De gånger du stöter på en väldigt, väldigt liten hund, låt säga en chihuahua, har du svårt att begripa att det överhuvudtaget är en hund samt pratar bebisspråk med den.

12.Det är varken du eller din partner som snarkar högst i familjen.

13.När ni äter middag är det något under bordet som lyckas med konststycken att ligga på allas fötter samtidigt.

14.Du äger en kombi alternativt lätt lastbil. Alternativt åker tåg och buss under spektakulära former.

15. Du kan krama din hund ståendes och hunden har huvudet högre än dig då detta sker.

Och framförallt…
Du känner dig trygg, lugn, lycklig, fylld av energi och respekt samt älskad över allt annat. Och får dig minst ett gott skratt om dagen. 🙂

Personligen längtar jag bara efter detta. Eller ja, kanske inte allt dreggel men ändå. Kul ska det bli när det äntligen blir dags! Hur tycker du? Är livet med en Grand Danois så här?

Det här inlägget skrevs på en Nexus 6P.