Fodervärd vs äga Grand Danois

Jag har ju börjat spara undan till Grand Danois äntligen och jag ligger nu på en rätt fräck gräns beroende på hur man ser det.

Anton kommer kosta 15 000 kr om jag köper honom från uppfödaren. Som ni känner till har jag budget för ytterligare 15 000 kr, som ska täcka det som behövs när man köper hund. Efter lönen denna månad har jag nått denna magiska summa på 15k och vad jag ska göra när jag fått lönen är att jag ska föra över den summan till ett någorlunda låst konto som är enbart för Anton. I början bara till hans sparande så jag kan skaffa honom, men senare kanske det blir hans utgiftskonto också så jag har bättre koll på vad han faktiskt kommer kosta mig när han väl är här.

Den stora frågan är. Ska jag bli fodervärd istället? Det har faktiskt kommit upp och det blir då till en hane. Det finns fördelar – absolut. Och det är lockande.

Fördelarna är:

• Jag sparar minst 15 000 kr som kan gå till andra saker. D.v.s jag har alla pengar jag behöver efter denna månadens löneutbetalning.
• Jag får en GD som med största sannolikhet går till avel, vilket jag hade hoppats på sen innan. Vid utställningar så får jag hjälp med det också.
• Uppfödaren betalar diverse hälsotester.
• Garanterad hundvakt vid resor?

Nackdelar med att vara fodervärd är:

• Inte lika tryggt. Hunden är inte min på riktigt förrän avtalet är genomfört, d.v.s ett X antal parningar ska göras och eventuellt ett X antal utställningar. Händer något med hunden i min närvaro kan jag förlora honom lättare. Ingen stor risk för detta dock!

Alltså. Fördelarna på så vis väger upp över nackdelarna. Jag vill dock helst köpa men det handlar om pengar. Och när han väl kommer. Nästa kull kan bli sent i höst/tidig vinter eller någon gång till våren 2017. Ju längre tid han tar på sig att bli leveransklar desto större möjlighet har jag till att ha råd att köpa honom samt spara/spendera pengar till annat.

Orsaken främst till varför jag ens tänker tanken över att bli fodervärd beror på att min hjärna just nu får panik när det gäller pengar. Jag är inte fattig, absolut inte. Så rik som jag är nu har jag aldrig någonsin varit eftersom jag äntligen får en lön som är relativt ok med tanke på omständigheterna. Hade jag jobbat heltid och fått en bättre lön hade jag varit tredubbelt rik, men så har jag ju mina sjukdomar så att arbeta heltid kommer aldrig att bli verklighet. Det störiga är att jag ens får panik över pengar. De senaste månaderna har jag spenderat alldeles för mycket till annat och det får mig just nu att må lite dåligt – fast det inte behövs.

Därför fick jag idén om att från och med lön att jag avsätter “halva” summan till ett nytt konto för att lättare kunna andas rent ekonomiskt. Det är alltså en backup-plan att bli fodervärd för min del. Det innebär, beroende på när Anton kommer att jag har ett större fönster att spara undan det jag behöver och förhoppningsvis behöver jag inte ha ångest över att jag lägger pengar på annat.

Visst, hade jag aldrig haft målet att varken fixa mitt överbett och skaffa Grand Danois så hade jag inte suttit i den här sitsen. Då hade alla pengar jag äntligen lyckats spara undan gått till vad fan jag vill. Men nu är det inte så enkelt. Även om jag kan bestämma mig för att “nej, jag skiter i att skaffa GD” och fortsätter leva livet som jag gör nu, med katten Maja, min sambo och mina bloggar samt mina YouTube kanaler, så kan jag inte släppa tanken om Grand Danois. Det måste bara hända och nu när jag äntligen kan spara undan så är det inte så konstigt att man blir ivrig och vill mer än vad man faktiskt kan eller har möjlighet till.

Det är liksom rätt många “om inte” tankar som finns. Hade jag aldrig pluggat på högskola hade jag sluppit idag att betala tillbaka CSN på närmare tusen kr per månad. Det hade varit ytterligare en tusenlapp jag antingen kunnat lägga på Grand Danois eller till annat. Hade vi bott billigare än idag så hade jag också haft mer pengar över, men nu gör vi än så länge inte det.

Det är i alla fall skönt att veta att bli fodervärd är ett bra och stadigt alternativ till min dröm om Grand Danois. Oavsett vilket kommer det bli underbart och det ser jag fram emot.

Om du har erfarenhet att vara fodervärd till Grand Danois, så lämna gärna en kommentar nedan och berätta!