Det finns hopp fortfarande att Anton kan komma ur drömkullen...

För några dagar sen fick jag ett väldigt trevligt besked, eller egentligen två. Jag pratade nämligen med kenneln som jag ska köpa valp ifrån eftersom deras tik Stella ska ju ha en ny kull snart. Planen var att hon skulle få vila ett löp och sedan skulle hon paras vid löpet efter, vilket skedde nu i augusti/september. “Problemet” var att hon löpte tyst och därmed så missade kenneln att para henne. Detta innebär att kullen blir försenad ett halvår.

Den andra grejen jag fick reda på var att min arbetsgivare arbetar aktivt för att jag ska få en halvtidsanställning på Funkibator, och även om det inte finns några garantier överhuvudtaget så var det väldigt kul att höra. Min nuvarande anställning varar till årsskiftet och det är ju några månader kvar tills dess, så om detta ordnas, så kanske jag alltså har en halvtidsanställning i typ februari eller något. Bara för att ge ett exempel. Det kan ta mycket längre tid än så! Om det går att genomföra så innebär det i alla fall att lagom tills att valpkullen är redo för att lämna kullen och sin mamma så borde jag alltså ha resten av pengarna för köpet. Håller jag hårt i pengarna jag får över efter att jag har betalat tandställningen så är det inte lika mycket stress med att få ihop resten.

Valparna bör vara leveransklara tidigast i juni nästa år i så fall och om jag får fortsatt anställning så har jag även rätt till akassa efter 6 månaders jobb. Det har jag inte idag, så även om anställningen inte fortsätter i all evighet så klarar jag mig bra rent ekonomiskt i alla fall.

Jag vet att jag måste vara realistisk när det gäller köpet av Grand Danois. Det är ju också en logisk förklaring till varför jag har väntat i snart 20 år eller så på att skaffa min drömhund. Det enda som saknas är ju en fastare inkomst som är högre och stabil och lyckas jag med 50% jobb någon gång efter årsskiftet så är det fixat. Då blir det officiellt att Anton ska bli min i nästa kull. Skulle det skita sig innan kullen är född, ja då blir det så, men det tror jag inte. Det enda som skulle kunna gå fel även om jag lyckas skaffa jobb är om det bara föds tikar i nästa kull, för någon tik ska jag inte ha – i alla fall inte nu. Först ska jag ha Anton, sen får vi se.

Jävligt roligt är det i alla fall och skönt att jag kan hålla hoppet uppe om att Anton blir inte bara min, men också precis såsom jag har önskat, vilket är med det härliga temperament som kenneln har på sina hundar, men också mycket amerikanska linjer, lite läpp och mycket höjd. För att inte tala om hälsa! Hanen som ska bli pappa till kullen blev 12 år gammal!

Ja, det som är kvar nu är väl att ni önskar mig lycka till och håller tummarna för att både jobb och livet med Grand Danois äntligen är på gång.