Det är mycket som ska ordnas, innan Anton ens är född...

Det börjar närma sig med att jag äntligen blir Grand Danois ägare, men fortfarande är det viktigt att tänka rationellt och fixa alla små saker som kan dyka upp, både innan, under och efter livet med Grand Danois har börjat.

Steg 1 har alltid varit att fixa en fast(are) inkomst.

Det är typ gjort. Det jobb jag har nu är mitt drömjobb och den kommer fortlöpa länge och lönen är bra. En högre lön skadar ju aldrig, och inte heller en högre sjukersättning än vad jag har idag.

Steg 2 är att se till att alla förberedelser är i ordning.

Fodervärdsmöjlighet

Blir jag fodervärd, eller köper jag en valp? Bägge är lika stora möjligheter och de har sina fördelar. Fodervärd innebär mycket pengar blir sparade, men hunden är inte min – förrän avtalet är genomfört och ett ex antal parningar (samt kanske ett antal utställningar) är gjorda. Köper jag så är hunden min, men jag går miste om värdefulla pengar. Det finns tid över att ta reda på vad som är bäst för mig.

Hur, var och när hämtar vi hem honom?

Tar vi tåget upp (och även ner) så behöver man tänka på konsekvenserna av det. Framförallt hur man ser till att valpen inte kissar eller bajsar på tåget. Det kan säkerligen lätt ordnas med att man undviker att ge honom mat den dagen och tillräckligt med vatten för att han inte ska bli onödigt kissnödig på tåget, men om det är fallet så kommer jag självklart prata med uppfödaren om tips och råd. För att ordna plats så kan vi boka en barnplats så vi får 3 sittplatser istället för 2, och lägga en filt på ett av sätena för att minska risk för hår och annat “kladd”. Ska man åka bil behöver man hitta någon som kan köra. Åker vi i en automatare kan jag mer än gärna dela på körningen på vägen upp, men på vägen ner vägrar jag köra då jag vill ha Anton i mitt knä under hela resan. Åker vi bil (om sambon min hänger med) så är det självklart att vi betalar personens omkostnader för körningen, vilket är bensin, mat och om något skulle hända på vägen. Jag vet i alla fall att jag vill hämta honom hos uppfödaren – då det är en mycket viktig aspekt för mig och något av det absolut största jag längtat efter att få göra. Innan vi hämtar hem honom så ska jag självklart också göra några besök innan så han får träffa mig ett par gånger så han vet mer vem jag är.

Steg 3 är allt annat, antar jag…

Säkerhet

• Hur hundsäkrar vi hemmet?
  Jag antar att det bästa är att gå till nån baby-affär och köpa hem några baby-gates (grindar att sätta mellan dörrar), proppar för eluttagen (för att täcka för dem) och köpa antingen en stor hundbur eller kompostgaller som han kan vara i när vi inte är hemma, eller för att hålla bättre koll medan vi äter middag exempelvis. Kompostgaller kommer jag köpa in för att ha med när han är med mig på jobbet.

• Hur introducerar vi honom till Maja?
  Maja har sedan ett par år tillbaka börjat vänjas vid hundar. Syftet med det är för att det ska gå lättare när Anton kommer hem. Majas behov ska dock komma först tills att hon är van och accepterat Anton fullständigt! Med det så menar jag att vi får anpassa oss efter henne så hon känner sig trygg med både oss och den stora hunden som snabbt kommer växa upp och bli gigantisk i hennes ögon. Å andra sidan ska Anton också lära sig från dag 1 (kanske redan hos uppfödaren) att man är snäll mot katten. Det är superviktigt!
• Hur många hundsängar kommer behövas?
  2, men kanske 3. Mer förklaras i nästa punkt.
• Ska han verkligen sova i sovrummet?
  Ja, i alla fall i början. När han är riktigt liten så kan han ligga på några mysiga filtar eller så bredvid min säng, men det är när han börjar bli äldre som problemen kan börja hopa sig. Vissa ägare som har grandisar låter dem sova i sina egna rum eller så sover de i hallen, i sin säng som de har i ett annat rum eller i sängen med ägarna. Som jag skrivit många gånger så ska han ju tyvärr inte få lov att vara på några möbler så då är säng viktigt. I detta scenariot antar jag att vi får vänta och se och hoppas på att vi hittar en bra lösning som fungerar för alla i hushållet – inkl. Maja.

Rumsrenhet

Den stora frågan är hur man får honom rumsren. I det stora hela så vet jag hur man ska göra. Problemet är min värk, att vi bor på 8 våningen med hiss (thank god for that!) och vad som faktiskt kan hända. Går allt som det ska så kan han hålla sig tillräckligt länge att man slipper hoppa upp ur sängen om morgonen och springa ut till hissen halvnaken utan att det sker en olycka på vägen så hade ju det varit jättebra. Risken är ju alltid att olyckor kommer ske och det gäller att göra allt man kan för att minimera dessa risker. Är man konsekvent nog och förberedd så kommer det gå bra. Exempel på det är att man får vänja sig vid att vara snabb på morgonen och gå ut så fort man kan, förbereda för promenad när han äter sin mat, gå ut direkt efter lekstunder, när han har vaknat etc. Jag har hört också att i och med att Grand Danois är så stora, så innebär det också att de har större urinblåsa och kan hålla sig längre = lättare att få rumsren och mindre risk för olyckor om man är snabb. Jag vet inte om det stämmer dock, för alla ägare säger olika. Jag kommer också meddela grannarna om att hittar de en stor kissfläck i hissen så ordnar jag det snarast möjligt…

Träningsmetoder

Denna del är redan extremt klargjord, men tåls att tänkas på. Klickerträning med R+ teknik är det jag kommer köra på främst. Det innebär för min del att jag kommer uppmuntra bra beteende och mer eller mindre ignorera sämre beteenden eller se till att han gör något annat. Första regeln är att han ska vara lugn i alla avseenden. Alla 4 tassar på marken – alltid (typ), stå och titta istället för att skälla för uppmärksamhet eller ligga ner och bara ta det allmänt lugnt. Självklart kommer han få leka av sig men inte inomhus i lägenheten och lekstunder kommer ske under säkra förhållanden med hundar i alla möjliga olika storlekar. Skvallerträning kommer tränas ordentligt i början samt andra användbara beteenden för att se till att han inte är ett problem, varken på jobbet, hemma eller någon annanstans. Med tanke på hur Grand Danois funkar så är jag övertygad om att detta kommer gå galant. Det enda jag är lite orolig för är om han utvecklar separationsångest. Han kommer inte vara ensam mycket, men när han väl är det så ska han lära sig att vara ensam är minst lika kul som att vara med mig eller någon annan han tycker om. Förebyggande av sånt beteende sker enkelt med att exempelvis distrahera honom när jag lämnar honom ensam, “låsa” in honom i en hundbur eller valphage/kompostgaller och inte göra nån big deal av att gå eller komma hem.

Det finns tusen saker att tänka på och jag gillar att tänka på dem alla. Nu tänker jag i alla fall börja dela med mig av mina planer och hjälp mig gärna med tips på hur det här kan gå fantastiskt bra genom att lämna en kommentar nedan. Jag har ju gått igenom lite förberedande redan lite här och var, men nu måste jag bli mer rationell. Det kan fortfarande gå åt skogen! Men om allt går som det ska så blir det en bebis inom en snar framtid i alla fall…